torsdag 18 december 2008
Äntligen......
aja..så e de me att' som man säger här.
Imorgon är det Loves avslutning i kyrkan klockan 10 sen hemfärd med buss klockan 12.
Räknar med att vara hemma runt 19.30 i VH. Ses inom kort!
Godnatt!
/Amanda
Barn är överallt
onsdag 17 december 2008
Jag fick faktiskt några avskeds-souvenirer när jag skulle gå idag, haha!
Jag fick en handduk som det står nåt med Öland på såklart och så fick jag en ashet tröjja där det står Ölandsbladet och sen typ hundra pennor. Jag har redan tagit massa pennor så nu har jag kanske 200, så tänkte sälja överskottet till ett mycket förmånligt kompispris. (cirka 50:- st.) Räknar med att ha alla sålda och betalade till på fredag. Kvalitén är dock okänd.. men vem bryr sig när det är billigt?
Nu på kvällen ska jag på Julfest på Södvik skolan. Är trött redan nu, men hoppas barnen gör nåt kul så att det finns nåt att skriva på. Kameran följer med såklart. Juste, idag drog jag över endel bilder till mitt usb på jobbet som jag ville ta hem. Tror du inte att jag glömmer det i datorn eller?? Gaaah jag måste ju ha det... Varför gör man inte dom där smarta sakerna som man tänker på? Som till exempel att faktiskt ta ut usb:t direkt när man är klar med det, så att man inte riskerar att glömma det! Men jag kanske lär mig så småning om.
Nu är det dax att åkaa
/Amanda
Samling vid krubban

av Karins inskrivna meddelanden från kyrkorna. Eftersom det är så mycket detaljer så gör hon så att hon läser högt och jag följer med i originaltexten och kollar så allt stämmer. Det handlade om alla evengemang och tider som finns i alla olika kyrkor i julhelgen.
Mitt jobb sen var att skriva in från "kyrkokalendern". Det är alltså olika dagars och helgers olika betydelse och några verser och sånt. Sen ska man skriva av små bitar av bibeln som hör till. Nu var det då både Fjärde söndagen i advent och Juldagen som skulle in. Jag kände mig mycket högtidlig!
När jag läste om alla julottor och samlingar kring krubban fick jag faktiskt lust att gå till kyrkan i jul!
Jaa, jag vet, jag är inte så kristen av mig och senast jag var i en kyrka var nog när någon kusin döptes. Men i alla fall. Man är väl välkommen att bikta sig antar jag ^^
Jag är inte intreserad av bönernas innehåll eller vad dom säger, för det betyder inget för mig. Det jag är ute efter är stämningen och känslan man får.
Hur mysigt låter det inte med "Julfika" och "samling kring krubban"?
Jag ska gå till Västerhaninge kyrka i jul och finna julefrid och lyssna på en präst. Och helst se en krubba och dricka kaffe också.
(Du behöver inte vara orolig. Jag HAR inte fått någon religiös knäpp och gått och blivit frälst såhär på frikyrkebygden. (Pingstkyrkan). Jag har bara fått ett av mina vanliga infall, och som ni vet kan det vara lite märkliga saker ibland. Men jag hoppas min lust till att vistas i kyrkan försvinner när jag fullbordat mitt julbesök. Annars kan ni få bli oroliga)
/Amanda
Ett landsbygdsland?
Det är alltid så att när man precis börjat finna sig i något så är det dax att gå vidare. Nu har jag liksom vant mig vid landet litegrann. Och jag har vant mig vid att inte tänka på allt annat som händer i mitt liv, jag har bara tänkt på det som händer just nu. Jag har fått vara själv ett tag och det har nog varit nyttigt det med. Det betyder inte att jag inte saknar alla hemma, det gör jag, men jag tror man kan behöva vara själv ibland också. Och här har jag inget att välja mellan och då blir det tid till det.
På eftermiddagsfikat satt två från annons- och internetavdelningen och snackade och den ena sa
- Om man ska bo i Sverige så ska man bo på landsbyggden. Om man vill bo i stan kan man lika gärna på i ett annat, större land. Sverige är ett landsbyggdsland.
Men jag håller inte med där.. tycker stockholm är sådär härligt svenskt "lagom".
Okej hon har kanske rätt i att alla andra städer i Sverige är hålor (utom möjligtvis GBG och Malmö). Men stockholm duger att kalla sig storstad och det finns visst vits att bo där tycker jag.
Jag tycker det är skönare att känna hela stan och inte som i till exempel Paris där allt är utspritt huller om buller och man har ingen aning. Där skulle jag inte vilja bo, även om det är en jättefin stad och jag älskar Frankrike. Eller titta på Rom, det är en riktigt stor stad en historia som få, men bo där? Nej Tack!. London däremot är riktigt trevlig stad tycker jag, där ska jag bo någon gång. Men först blir det tillbaks till Stockholm - detta lantliga lands enda storstad.
Snart kommer jag hem!
/Amanda
tisdag 16 december 2008
Laddar för sista dagen
Sista dagen på praktiken imorgon då. Känns riktigt sorligt faktiskt...
Får se vad som händer imorgon, men mitt sista uppdrag har jag på kvällen. Då ska jag på Julfest i Södvikskolan och skriva om det. Det skickar jag in sen, får se om det hinner komma med på torsdag eller om det bli på lördag.
Fågelskådning och en grävling från bilvägen
Te- och godisfrossa på jobbet
....Tre skåp! Och tro det eller ej, dom hade vanilj te dessutom :)
Så det blev några koppar te idag, men känner mig ändå inte bättre i halsen dessvärre. Ska fortsätta kuren imorgon.
Var även på apoteket på vägen hem och köpte Bafucin halstabletter med mintsmak. Hoppas att det kanske hjälper nåt.
Men det blev inte bara te-frossa idag. TT levererade en present också:
En korg full med TT och Scanpix godis!
(bilden är tagen i slutet av dagen om du undrar varför korgen är typ...snart slut)
Det var gott godis dessutom, bland annat Fazers choklad med marianne-bitar i, dumle, fazer mintchoklad och massa annan god choklad!
Vi var ju inte så många där idag heller eftersom dom flesta är sjuka så alla goda till oss som var där :) Men som ni ser på bilden så sparade vi till dom som kommer imorgon. Snällt va?
Tydligen brukar korgen vara slut samma eftermidddag annars i vanliga fall.
Busiga ord och ett erbjudande att kracha firmabilen
Men åh.. ni får faktiskt ha lite förståelse!
Men Anna uppdaterar mig flera gånger om dagen om vad som händer i stan. Så även om jag är långt borta är jag inte helt borta. (Förlåt för att jag inte har svarat ikväll, ser att du har ringt! jag ringer dig om en stund :) )
Barbro visade skolan lite snabbt. Den var ju inte så stor...
måndag 15 december 2008
Ett försök att vara noggrann
Okej ni kanske tycker jag låter lite torr och tråkig nu.., men det handlade om Åres framväxt och historia. Det var bara en halvtimme långt och det lät faktiskt som ett bra program tyckte jag.
Jag bestämde hur som helst att försöka se det så jag satte till och med alarmet på mobilen att ringa klockan 20.25. Skulle även snabba på på gymet tänkte jag så att jag vekrligen hinner hem i tid till 20.30!
Det blev ändå ingen träning idag visade det sig, eftersom ändå lyckades bli sjuk.. Lite svårt att undvika när man kommer till ett ställe med massa främmande och fientliga bakterier och dessutom är hela hushållet här sjuka. Som om det inte räckte för att garantera en säker förkylning så är redaktionen också drabbad.
Jag är omringdad och det hjälpte inte att vifta med den vita flaggan den här gången...
Hur som helst. På grund av den uteblivna träningen kom jag hem tidigt (cirka 18.30) och hann både laga mat och äta den innan programmet skulle börja. Jag tar det lugnt och väntar. Och ser fram emot det.
Fatta min förvåning när pappa frågar mig 20.22 om inte jag skulle se nåt om Åre på svt.
Det hade tydligen börjat kl 20.00 och slutade 20.30!
Gaaah hur lyckas jag...
Alarmet ringde i alla fall som det skulle klockan 20.25. Så telefonen är frisk den.
Bra det.
Halv hel, Rockbjörnen och ett dumt klipp


söndag 14 december 2008
Det skrämmande slutet
Det var ju några år sedan jag var där, men allt var sig likt. Den smala vägen ner omges fortfarande av en skog av enbuskar som skymmer utsikten från huset en del.
Det är fint vid havet och kvällsljuset gjorde att det blev fina färger.
Men det är något med hav och vatten som jag tycker är skrämande.
Jag tycker det är obehagligt att stå och lyssna till bruset och se vågorna skumma, samtigt som det är vackert.
Det är skrämmande att simma på djupa vatten och det är skrämmande att inte se nåt slut.
Det kanske ligger i våran natur att vilja se ett slut. Kanske är det därför döden skrämmer oss och kanske är det därför vi har hittat på fenomen som ödet och slumpen. Vi måste alltid ha svar och förklaringar och vi nöjer oss aldrig med acceptera.
Samtidgt hatar vi slut. Vi vill inte förlora någon och vi vill oftast inte dö själva heller. Vi tar oss med svårhet igenom separationer av olika slag och gillar inte när saker inte fått "ett ordentligt slut". Men vi måste veta allt om dom i alla fall.
Jag tror att det finns mening med våran okunskap. Det måste finnas en mening att vi inte vet vad som händer efter döden till exempel. Kanske för att det som händer när man dör överträffar allt och att alla skulle vilja dö då, och det är inte bra nånstans för överlevnaden av våran art.
Än så länge övervinner naturen människan och kan fortfarande lura och överraska oss. Tack för det.
/Amanda
Frossa och Feeding Frenzy

Men hade i alla fall en trevlig kväll igår med alla som var här. Natalie kom med två kompisar och Hanna och hennes kille var också här och åt middag.
lördag 13 december 2008
Köra bil!
Vad vill DU lyssna på när du tränar?
Jag vill också
fredag 12 december 2008
Orienteringsbesvär
Hur hittar man när allt ser likadant ut?
Idag när jag skulle hem skulle jag gå av bussen vid Kvarnstad hållplats. Den ligger vid vägkanten och alltså inte i nåt centrum som Löttorp. Som tur var hade jag ljuset på min sida eftersom jag hade slutat tidigt, men eeh..hur ska jag hinna plinga på stoppkanppen i rätt tid?
Jag kommer upptäcka hållplatsen först när jag åker förbi den!
Tillslut när jag ängslat mig tillräckligt länge gick jag fram till chauffören och bad honom stanna i Kvarnstad. Då stannar han bussen några meter fram.
haha! Snacka om att jag sa till i sista sekund.
Varför kan dom inte skaffa såna där skyltar som visar vilken hållplats som är nästa och en såndär röst som säger "Nästa HANNDEN" på vhtåget.
Borgholms Resecenter
Om Stockholmsbarn
- Det är så tråkigt att döpa sitt barn till ett så vanligt namn som typ Daniel eller Sofia..
- Jaa men det är inte så lätt att komma på nåt anorlunda som är bra heller.
- Nej.. men i stockholm är det så många barn som heter samma sak att dom får massa konstiga smeknamn för att hålla isär vem som är vem! Det vill man ju inte heller.....
- Jaa där kan dom ju kalla barnen vad som helst!
Ett reportage och pasta med svampsås
torsdag 11 december 2008
Första pupliceringen
Nya vänner på gymet
(Familjeporträtt på oss kommer snart)
Jag måste säga att jag börjar tycka det är lite kul med styrketräning i alla fall. Jag har ju inte så mycket mer val än att gilla läget i för sig. Men när man går in helhjärtat ökar intresset. På Fokus finns alltid så mycket annat som lockar mer än gymet. Som till exempel combat och pump och yoga och box och löpbandet och stretchhörnan och att inte glömma; att prata med vännerna. På gott och ont.
Nu när jag inte har mina kära vänner här, blev jag lite glad när jag hittade substitut idag.
Okej..., en päronboll och ett hopprep kan kanske inte ersätta Anna och Johan, även om det finns vissa likheter. ( :) )
Det var i alla fall ett riktigt bra pass på gymet och det var skönt att komma dit lite tidigare än vanligt! Nästa pass är det underkroppens tur att pinas.
puss och kram till mina kära vänner. Jag saknar er såklart
/Amanda
Halva nattsömnen på bussen
Hur som helst. Imorse tog jag bussen till jobbet klockan 06.50 och då är det helt svart ute. Då menar jag inte svart som svart en stockholmsnatt. Här är närmaste lampa över din säng och släpper inte direkt ut något ljus ur huset.
Men tanken på att få sova vidare på en mörk och mysig buss fick upp mig ur sängen och ut i mörkret.
Frukost på redaktionen. Sedan fortsättning med reportaget samt hem till en dam för en kort intervju och foto.
Hängde på storgatan endel och försökte samla material till reportaget. Det vill säga att ställa några simpla frågor till folk på gatan och knäppa ett kort på dom. Låter enkelt. Men icke.
För det första är det inte myclet folk ute och shoppar i Borgholm mitt på dagen en vardag. Jag måste ju ha någon slags spridning i representationen så kan ju inte bara hoppa på gamlingar.
För det andra är folk skygga. Eller så har dom brottom.
Bråkade lite med InDesign också för att utforma det jag gjort hittills. Skulle sluta tidigare idag när det faktiskt väl går en tidigare buss! Så klockan 15.10 var det dags att sticka och lämna InDesign till imorgon.
Sov resterande förlorad natttimme på bussen hem (till gymet).
/Amanda
Lunch på Roberts igen. (Som för övrigt visade sig tillhöra Roberts Coffee!! Men det heter nåt annat) Det var i alla fall supergod tomatsoppa. Precis sån som mamma brukar göra hemma :)Sen bjuder dom på kaffe och pepparkaka efter maten. Gulligt.
På väg hem till intervjupersonen gick jag förbi gymnasiet.
Ja vilket trodde du jag menade? Det finns bara ett! (Ölands gymnasium)
onsdag 10 december 2008
En "vanlig" dag
Efter jobbet klockan 17.35 går bussen till Löttorp och gymet. Körde ett styrkepass från 18.30 - 20.15 inklusive stretch. Det gick bra, jag var ensam i gymet hela tiden bortsett från sista 5 minuterna när det kom två killar. Testa lite fler maskiner och övningar idag, tror jag har fattat rätt!
/Amanda
Talangjakt för barn och just nu har jag sällskap av Missan i sängen.
Hoppas hon stannar hela natten.
tisdag 9 december 2008
Kontraster på stan
Likt hemma men ändå inte.
Det fanns en jacuzzi på bryggan också! Kall men ändå.
Jag är ensam på bryggan.
Så ensam att jag måste fota min egen spegelbild för att synas på bild.
/Amanda
Budord på landet
- Snacka aldrig skit om någon ölänning med en annan ölänning. Alla är släkt på något sätt. Om inte så är dom vänner. (sagt av två (av varandra oberoende) personer på två dagar)
- Säg Hej till alla du möter. Även om du inte har en aning om vem personen är kan du vara säker på att han/hon vet precis vem du är. (Jag lider av det djupt rotade storstadssyndromet att vika undan blicken när jag möter någon. Vilket är helt förklarligt eftersom man gör bäst i det i stockholm. Jag har lärt mig sedan barnsben att undvika att titta på folk eftersom dom antingen tror det är nåt fel på en och så får man höra något i stil med "VAD VILL DU!?". Man kan också ha mer otur och råka titta lite för länge på en pundare eller någon annan galning och då riskerar man att bli påhoppad istället...).
- Skaffa körkort!!
- Om du stannar och pratar med någon på eller nära en bondgård; se för guds skull till att inte lämna bildörren öppen. Om du inte det närmaste halvåret vill dela din bil med en flugsvärm det vill säga. (observera att det för säkerhetsskull är bäst att alltid se till att stänga bildörren ordentligt!).
- Se alltid till att ha med dig flaskvatten. Kranvattnet här smakar lite...speciellt.. på dom flesta ställen.
- Akta så du inte råkar hänga tvätt utomhus samma dag någon bonde göslar. Då är det bara att tvätta om allt igen om du inte vill lukta kobajs och kiss hela dagen.
- Planera när du ska duscha. Inte bara med dig själv då, utan även med alla andra i hushållet och med diskmaskinen. Om du inte vill riskera att halva tiden i duschen blir en mycket otrevlig och iskall upplevelse!
- Gå av där fram hos chauffören på bussen. (I stockholm är det ju typ lika med dödsstraff att göra det. Om man inte har en RIKTIGT bra anledning dvs. Som att du är så gammal att du knappt kan gå till exempel).
Världsmusik och ett lokalt problem
Jag hade sällskap längst bak i Folkets Hus av en reporter från Östran. Annars satt jag och lyssnade och knäppte kort från lite olika ställen. Som tur var hade jag fått tag på en lärare att prata lite kort med innan det började, efteråt bara försvann dom i en buss. Det blev en artikel och valde ut 2 bilder, publiceras på torsdag.
Det är viktigt att barnen här får komma i kontakt med andra kulturer och se lite annat också. Det blir ju minst sagt isolerat på en ö och saker jag tar förgivet och som är självklart i till exempel stockholm är inte det här.
När huvudpersonen i Salam(i) presenterade dom övriga tre medlemarna; Per och David - och Ahmad (uttalades Achmad) tycker barnen det är kul och upprepar namnet för att förstå hur det ska uttalas. Dom har nog ingen som heter Ahmad i sin klass.
Brist på kunskap kan leda till brist på förståelse är väl vad jag vill komma fram till.
/Amanda
Sämst bild, men använde jobbkameran och kom på precis på slutet att jag
ville ha en egen bild också så det blev ett panikkort med min egna lilla.
Dom fina bilderna är på redaktionen och förhoppningsvis i tidnignen på torsdag.
måndag 8 december 2008
Gymet
Det är uppdelat i flera små rum. En spinningsal som jag nog nöjer mig att betrakta utifrån, ett rum med fria vikter, ett rum med ett löpband, en crosst., några cyklar och sen ett rum med maskiner.
Redaktionen, lunch på borgholms stockholmsfik och Johans julklappar
Här är det inte bara 1 knapp som gäller, du ska välja storlek, styrka, socker eller inte socker, mjölk eller inte mjölk, latte eller brygg osv. Skolans maskin är ett blekt minne blott.
Jag får plats vid ett skrivbord där det finns en stor mac. Jag hoppas att den ska vara snäll mot mig som är en trogen pc:are. Jag utrustas såklart med ett block och en penna också, á la murvel.
Efter lite rundvandring och hälsningar hit och dit blir mitt första uppdrag att besöka kommunhuset med en kollega. Borgholm är en stad med gångavstånd till allt som ligger i stan. Inget krångel. Bara när man ska ta sig dit eller därifrån.
Hos kommunen fanns inte mycket att hämta idag.
Dagen fortsätter och jag får fler uppgifter. Besöker en butik som ska öppna på onsdag och skriver sedan en artikel om det och knäpper några kort. Det kommer i torsdagsupplagan.
Åker med och överraskar vinnaren av "ölands lucia" som sitter i ett klassrum när vi kommer.
Käkar lunch ute idag på nåt ställe som jag trodde skulle vara välkända Roberts Coffee. Blev tipsad om det av två av varandra oberoende källor. Och i såna fall kan man vara riktigt säker på trovärdigheten har vi lärt oss i skolan av källkritiken. Jag tyckte det lät bra med nåt ställe som känns lite stockholm.
Det hette typ Roberts café och var inte så stockholm. Men dom hade god mat i alla fall.
/Amanda
Lunch på Roberts. Veg lasagne. Jag hittade Johans julklappar på stan!
Vad dom gör där kan man ju fråga sig.
Kameler på alvaret
Frukosten gör att jag känner mig nästan som hemma. Det första som jag handlade på city gross var fiberhavregryn, lingonsylt, bananer, philadelphia och vanlijte. Frukosten sätter ribban för dagen liksom.
Pappa skjutsar mig till borgholm och redaktionen (ca 4 mil så funkar inte så bra att cykla tyvärr). På vägen dit ser jag kamelerna på kamelfarmen gå på alvaret.
Det ser....missanspassat ut.
Ska försöka knäppa kort på dom någon dag även om jag vet att kamelmannen som äger dom inte gillar att man fotar hans djur. Men alla måste ju få ta del av synen av kameler på ett alvar mitt i vintern!
Undrar hur det känns att vara kamel och bo på öland. Och varför har dom egentligen pucklarna kvar då? Dom behöver ju knappast oroa sig för något värmeslag.