Ankomsten och dom krossade planerna

Jag kliver ut ur bilen i Kalmar utanför city gross affären. Affärslandskapet påminner starkt om Kungens Kurva i stockholm. Det finns Ikea, city gross, stadium och allt sånt där. Utom Heron city då möjligtvis. Slående likt, men det finns dock en skillnad som väger upp, om än tyngre.

Det luktar kobajs.

När jag kliver ut ur bilen framme på norra öland tjuter det i öronen. Inte på grund av tinitus eller högt ljud, utan för att det är så tyst. Tystnaden liksom fyller upp hela trumhinnan och tränger sig upp i huvudet och sätter sig som en mössa. Eller bubbla kanske.

Jag hade visst glömt att ta med vissa detaljer i mina planer. Som till exempel att det är kolsvart här (dvs inga gatlampor heller) strörre delen av ens lediga tid. Det absoluta mörkret krossar min idé att springa utomhus efter jobbet. Med ficklampa? Nej tack. Tror inte du skulle föreslå det om du var här och upplevde det. För en statdsbo är tystnad och mörker = fara. Jag blir stressad och lite skrämd. Dessutom är vägen gropig och full med pölar. En annan viktig detalj är att det inte går pendeltåg och tunnelbana åtminstånde var 15 minut. Jag som tyckte att VH och dom där dumma tågen var illa nog!

Jag sitter framför datorn och fösöker förstå mig på tidtabeller och priser hit och dit. Måste passa på att ge SL beröm för en gångs skull. Det är för deras tidtabeller som jag nu inser är väldigt trevliga och snälla. Öland har typ 5 busslinjer och ändå fattar man ingenting!

Försöker hitta nåt ställe att träna på också, men inser att det är riktigt svårt att få det att passa in med tiderna och bussarna. Får lite ångest och saknar genast stockholm intensivt.

Två glas vin senare har jag inte blivit mycket klokare, bara lite tröttare.

Går och lägger mig och låter problemen ta hand om sig själva imorgon istället.

/Amanda

Losec ville gärna följa med i min väska.